Bortom Skogen av Lars Tidholm är en fängslande och filosofiskt laddad roman som skickligt balanserar mellan det vardagliga och det mystiska. Med en huvudkaraktär som finner sig fångad mellan sitt monotona liv som banktjänsteman och den surrealistiska världen han möter i skogen, erbjuder romanen en inträngande reflektion över existentiella frågor som livets mening, döden och människans plats i världen.
En av bokens styrkor är dess stämningsfulla miljöbeskrivningar. Skogen är inte bara en fysisk plats, utan fungerar som en metafor för det undermedvetna och för de delar av livet vi inte kan kontrollera. Tidholms språk är rikt och detaljrikt, och han lyckas med att skapa en atmosfär som både lockar och skrämmer läsaren. Skogen upplevs som en karaktär i sig, med egna hemligheter och dolda faror som speglar Bengts inre resa.
Karaktärsdynamiken mellan Bengt och Simon, den märkliga mannen i trädet, är central för berättelsen. Simon är en gåtfull och ibland absurd figur som påminner om en sagolik tricksterkaraktär. Hans dialoger med Bengt rör sig från humoristiska till filosofiska och utmanar både huvudpersonen och läsaren att ompröva verkligheten. Genom dessa samtal utforskar Tidholm stora teman, såsom ensamhet, tidens gång och människans förhållande till döden, med subtila referenser till Epikurus och existentialistisk filosofi.
Musikreferenserna, från Louis Armstrong till Mozart, fungerar som en intressant kontrapunkt till berättelsen och bidrar med ytterligare ett lager av symbolik. De skapar en koppling mellan det mänskliga och det övernaturliga, där musiken blir en brygga mellan världar, liksom mellan förfluten tid och nuet.
Sammanfattningsvis är Bortom Skogen en originell och tankeväckande roman som fördjupar sig i existentiella frågor utan att förlora sin koppling till en konkret, om än mystisk, verklighet. Den rekommenderas till läsare som uppskattar långsamt uppbyggda, reflekterande historier där det filosofiska samsas med en stark känsla för atmosfär och miljö.
